Därför visar vi inte klagomål per vårdcentral

Vad vi har

Underlaget är Patientnämnden i Västra Götalands statistik över inkomna klagomål som rör vårdval vårdcentral, med namngiven enhet och problemområde per ärende, för tre år:

• 2023: 1 437 ärenden på 197 vårdcentraler
• 2024: 1 573 ärenden på 200 vårdcentraler
• 2025: 1 647 ärenden på 204 vårdcentraler

Regionen har 214 vårdcentraler, så det senaste året täcker nästan alla. I snitt blir det knappt 8 ärenden per vårdcentral och år. Sedan den här sidan först publicerades har vi dessutom fått nämnaren: antal listade patienter per enhet, för samtliga 214 vårdcentraler, sammanlagt knappt 1,8 miljoner listade. Räknat på hela regionen motsvarar 2025 ungefär 0,9 ärenden per 1 000 listade patienter.

Det ser ut som ett underlag för en jämförelse. Det är det fortfarande inte, av fyra skäl.

1. Nämnaren räcker inte

En vårdcentral med 20 000 listade patienter möter många fler människor än en med 3 000, och får därmed fler klagomål även om vården är exakt lika bra. Spännvidden i regionen är stor: från några hundra listade till över 20 000. En lista sorterad på antal klagomål är i praktiken en lista sorterad på storlek, förklädd till kvalitetsjämförelse.

Den invändningen går att räkna bort med en nämnare, klagomål per tusen listade. När den här sidan skrevs saknade vi den uppgiften och lovade att inte publicera någon jämförelse innan den fanns. Nu finns den, för regionens alla 214 vårdcentraler. Vi publicerar ändå ingen jämförelse, och det är rimligt att vi förklarar varför i stället för att tyst låta löftet förfalla.

Skälet är att en kvot inte löser det som faktiskt gör talen ojämförbara. Benägenheten att vända sig till patientnämnden varierar systematiskt med vilka patienter en vårdcentral har: språk, ålder, utbildning, hälsa och vana vid myndigheter avgör vem som orkar och vet hur man klagar. En enhet vars patienter sällan klagar får låga tal utan att vården är bättre. Att räkna bort det kräver en case-mix-justering som vi varken har eller kan bygga på öppna data. En ojusterad kvot är inte mer rättvis än ett rått antal, bara mer övertygande på ytan.

2. Talen är för små för att skilja enheter åt

Snittenheten fick knappt 8 ärenden på ett år. Så små tal styrs till stor del av slump: samma vårdcentral kan få 4 ärenden ena året och 12 nästa utan att någonting förändrats. Statistiskt är ett utfall på 8 förenligt med en underliggande nivå någonstans mellan ungefär 3 och 16. För att med rimlig säkerhet ens upptäcka att en enhet har dubbelt så hög klagomålsfrekvens som en annan krävs storleksordningen 25 ärenden per enhet, tre gånger så många som en genomsnittlig vårdcentral får på ett år.

Tre års data hjälper mindre än man hoppas. Slår man ihop 2023, 2024 och 2025 landar snittenheten på omkring 22 ärenden, fortfarande i underkant av vad som krävs för att ens se en fördubbling, och då har man antagit att enheten är oförändrad under hela perioden. Dessutom gäller det tröskeltalet en jämförelse mellan två enheter. Screenar man i stället alla 214 vårdcentralerna mot vad som är förväntat kommer ungefär 5 av dem att se signifikant sämre ut än förväntat av ren slump. En lista över de sämsta skulle alltså till stor del bestå av enheter som haft otur.

3. Underlaget täcker en region

Uttaget omfattar bara vårdcentraler med minst ett registrerat ärende. I Västra Götaland är det numera nästan alla: 204 av 214 enheter syns 2025, så ett tiotal saknar rad. Vi vet inte om de hade noll klagomål eller föll bort av något annat skäl, och frånvaro får aldrig redovisas som en nolla. En lista skulle tyst belöna de enheter som saknas och missgynna alla som syns.

Det större hålet är geografiskt. Bara Västra Götaland har lämnat ut flera år. Skåne och Stockholm har lämnat ett år var, i kategorisystem som varken går att jämföra med varandra eller med Västra Götalands. En flagga per enhet skulle alltså kunna finnas i exakt en region av 21. Att peka ut vårdcentraler i Västra Götaland, och inga andra, vore inte konsumentupplysning utan en karta över vilken patientnämnd som svarat utförligast på en begäran om allmän handling.

4. Ett klagomål är en synpunkt, inte en dom

Varje ärende är en inlämnad upplevelse, viktig som signal men inte en fastställd brist. Ingen instans har prövat om kritiken var befogad. Patientnämnden är dessutom en andra instans: mycket löses direkt hos vårdgivaren och når aldrig statistiken. Att hänga ut en namngiven vårdcentral på ett tiotal overifierade synpunkter vore inte konsumentupplysning utan slumpgenererad uthängning, och tre års data gör inte de enskilda synpunkterna mer prövade.

Vad vi gör i stället

• Regionnivån publiceras. Där är underlaget robust: totalbilden och vad klagomålen oftast rör finns i Vad klagar patienter på i primärvården? och som regional kontext på vårdcentralssidorna.
• Vi har kompletterat underlaget och prövat frågan igen. Sedan första versionen av den här sidan har vi fått fler år och antal listade per enhet, två av de tre saker vi saknade (nollrader för enheter utan ärenden fattas fortfarande). Vi ställde frågan på nytt mot det bättre underlaget och kom till samma svar: utan case-mix-justering, och med bara en region som har en flerårig serie, går det inte att säga något ärligt per enhet. Skulle det någon gång gå blir formuleringen "fler ärenden än förväntat", aldrig en topplista.
• Det som mäter saken bättre finns redan. Vill du veta om en vårdcentral lyssnar och tar sina patienter på allvar är Nationella Patientenkätens dimensioner Bemötande, Delaktighet och Vård och behandling ett långt bättre mått: de bygger på slumpvisa urval med kända svarstal, per enhet. Det är dem beslutsstödet använder.

Principen är densamma som i vår metodartikel om råa snitt: hellre inget tal än ett missvisande. Klagomålsantal ingår därför inte i Vårdbetyget och kommer inte att göra det.